Det är sommarlov. Det innebär ett par veckor av reflektion och ren avkoppling. För första gången på snart 10 år har jag helt lämnat mitt läraryrke i klassrummet. Det finns kvar där när jag börjar i höst. Det materiella vill säga. Även de mest intensiva lärartankarna har jag kopplat bort och jag går helt in i rollen som mig själv och mitt eget kreativa skapande, som Camilla. Jag har flyttat fokus från barnens egna frågor till Konstnären Camillas funderingar. Trodde jag...
Jag har fler yrken. Företagare. Eller i alla fall blivande verksam företagare. Vi bygger upp ett kokeri i första skedet, med en superfin liten butik som ska sälja närproducerad honung, fin lakrits och annat gott för både kropp och själ. Det är långt ifrån lätt. Det slog omkull mig helt igårkväll, den långa, långsamma process vi håller på att genomföra. Jag tappade andan och en hel del av fotfästet. Kommer vi någonsin bli klara? Vi gick runt i vår källare och tittade. Det är enormt mycket jobb kvar. En känsla av tvivel och frustration infann sig. Jag hade tid att tänka. Det är inte alltid bra. Jag har fortfarande svårt att andas och hjärtat rusar. Jag måste komma ikapp på något sätt. Jag står framför den där mörka skogen och försöker intensivt påminna mig själv om att allt kommer att lösa sig. Tålamod och ork... Andas in. Och ut.
